moisandersson

En person som alltid betytt väldigt mycket för mig är Niclas Andersson. Han var min farbror men han var ändå inte som någon i familjen. Han betedde sig som min bästavän i alla tider från att jag var nyfödd tills han tog livet av sig. Han var min bästavän och min ''andra'' pappa. När min pappa tillexempel supte sig sådär full som han gjorde var och vareviga dag förut, så kunde han komma och hämta mig mitt i natten. Han var verkligen den bästa person jag någonsin mött och någonsin kommer att möta. Han var mitt stöd i alla svåra tider, eftersom han verkligen förstod allt! Vissa kanske inte upplevt den känslan att någon verkligen varit där för en hela livet, någon man verkligen såg upp till och ja.. att ha någon som älskade mig mest och som inte skullle skada eller svika mig vad som än hände. Men så en dag gick allt snett, han blev nedslagen, fick minnesförslust och allt rasade samman. Jag blev för rädd för att han inte skulle känna igen mig, rädd att förlora han föralltid. Jag träffade honom inte efter det, förrän han ringde mig en dag, men svararen tog det. rösten löd ''Jag orkar inte mera, jag har kämpat förgäves men livet går inte uppåt för mig mera. Moa jag älskar dig och jag ville bara säga det''. Dagen efter hittades han död i sin egen lägenhet. Min kära Niclas.. Jag älskar dig förevigt! Jag saknar dig så otroligt mycket, om du bara visste..