När beskedet kom, ville jag inget annat än att skrika.. Vila i frid Jesper

Jag minns hur vi träffades. Vid fotbollsplanen med Ludde och Fredde. Ni ville att jag skulle vara med och sparka boll, jag hade ingen aning om vilka ni var. Ni var så otroligt snälla mot mig, och speciellt du av dem alla. Du fick mig må så bra under sommaren, så lycklig. Kan inte förstå att bara någon månad innan din artonårsdag så går du bort. Jag minns dem där fina ögonen som jämnt drog mig till sig. Som inte släppte taget om min blick, när jag såg på dig. Hur mycket jag tyckte om dig den sommaren, min lilla sommarromans. De kvällar du hämtade mig och vi åkte iväg till stranden, och hur vi kysstes vid solnedgången. Hur många skratt vi har tillsammans, och hur fina minnen vi delat. Nätterna som spenderades på stranden och hur du alltid viskade att jag var vacker. Det dära halsbandet du köpte till mig den gången, fan vad jag saknar dig. Vill som höll sån ständig kontakt efter sommaren, träffades några gånger efter, då du var i stockholm. Äsch, fan.. Var olyckan tvungen att ske? Jag vill spola tillbaka tiden och berätta hur mycket du betyder för mig. och vilken underbar vän du var! Vi gjorde verkligen allt tillsammans, eller ja nästan.. Det värsta av allt är - att jag aldrig mera kommer få se dig le igen, aldrig kunna ringa dig när någonting jobbigt händer, jag kommer aldrig få höra ditt skratt och aldrig dela en glass med dig nere vid hamnen eller få promenera längs stranden och bara prata. Att heller inte kunna sitta bkom dig när vi åkte runt, eller aldrig kommer kunna besegra dig i fotbollsmatcher, och heller inte kunna springa ifrån dig när du var småsur. Det är såna små saker man inte tänker på just då, som kommer få betydelse nu. Jag kommer aldrig få känna den där värmen jag fick när jag var med dig, du gjorde mig så otroligt lycklig. Du var som min bästavän. Även om vi delade sommarkärlek, förhindrade det inte vänskapen efter. Och jag kommer alltid att minnas dig, som något speciellt. Som dina famlande händer på stranden, när natten väl var inne. Dina råd och din ödmjukhet. Kom tillbaka..

Vila i frid Jesper, jag kommer alltid minnas dig. Jag sörjer med din familj ♥
20/3-2011, datumet du lämnade mig kvar



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0